Tisaou

M K V = Min Knäppa Vardag

En mörk tid

Hej!

Vill bara passa på att be alla om ursäkt för den super dåliga uppdateringen. Men det har varit en mycket dyster och mörk tid i mitt liv nu.

I lördags morse,15 mars, hittade man min "mamma" Rene död. För er som intevet så ska jag berätta vem hon var och vad hon hade för betydelse i mitt liv.



När jag var liten hade jag en kontakt familj, inte på grund av dåliga omständigheter hemma eller att mamma vill ha egen tid. Nej nej utan för att just DENNA familj vill ha mig. :)   Så det var bara för mamma att höra med socialen om det gick bra, och det visade sig vara en "perfekt" familj. Och tro nu inte att detta var en familj mamma bara hade sprungit på i affären eller något nu, nej nej absolut inte. Utan Syrene,som hon heter, är släkt till släkten. Min kusins kusins mamma var hon. På Sebastians pappas sida. Nu tänker ni säker "aja det är hans moster", joo det stämmer ju till vis del, men hon var inte släktingen till Sebbes pappa. Hänger ni med? Precis ingift var hon!! :)  *äntligen kom jag fram till sak*  Men levde inte med Sebbes kusins far, utan med "pappa" Lasse.
 Jag var väldigt liten när jag började åka ut dit så kommer lixom inte ihåg allt, utan mycket har folk berättat för mig, men det finns vissa saker som jag verkligen kan koppla till dom.. Och som jag ALLTID kommer att bära med mig i mitt hjärta.



Och i måndags,16 mars, så var det 1 år sedan Daniel tog sitt liv. För er som inte vet så var det mammas kusin, men han och jag stod varandra närmre skulle man kunna säga. Även om vi inte träffades allt för ofta, eller ens hördes av så när vi väl träffades var det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Utan vi fortsatte där vi slutat.
 Daniel var en sådan kllle som alltid mådde bra, eller jaa han ville att alla andra skulle tro det men ingen i släkten trodde på honom. Varken honom eller hans bror. Men Daniel pratade gärna inte om det som var jobbigt, men med mig gjorde han det. Det var när han och jag pratade som allt kom, han kunde bara ösa ur sig allt sitt agg och veta att jag skulle inte berätta det för någon.
 Så det är en stor del av mitt hjärta som värker för honom och allt hans lidande. Men vi får hoppas att han mår bättre där han är nu, hur ont det än gör i alla oss andra som han lämnade efter sig.

När det är sådana här tider med mycket sorg och ledsamhet som jag tänker på min egen far. Det slår aldrig fel. Jag tycker inte om att prata om honom heller. Hade jag fått som jag velat så hade INGEN i hela världen sagt något alls om han. Spelar ingen roll om det är bra, dåligt eller bara en simpel fråga som vart han är i från. Det värker i mig varje gång jag måste svara på något gällande honom.  Men det är för att jag är ARG på honom för att han inte är/varit mer delaktig i mitt liv, jag är ARG på honom för att han inte har hört av sig på 9 år. Inte ett enda ljud, inte ens ett litet kort kan han skicka. Samtidigt som jag är arg över allt det så är jag jävligt LEDSEN. Jag menar alla i mina kretsar har en pappa, men inte jag. Jag har alltid stått där utan en far, det är klart man blir ledsen och arg.
 Men framför allt är jag RÄDD att han inte lever. Om ni inte visste det om min pappa så är han sjöman, så jag vet att det finns risker. Men visst han kan sitta där hemma eller på båten och vara fullt levande. Men jag säger att han är DÖD, men det är inte för att jag tror det,även om en liten del av mig tror det, utan det är för att skydda mig själv. Jag vet det låter kanske konstigt men om jag försöker intala mig att han är död och om det mot allförmodan skulle komma något från honom så blir jag ju glad istället. Så jag säger det inte för att vara känslokall eller elak.

Det här var jobbigt att berätta, för ni som känner mig vet ju att jag helst av allt alltid mår bra och är på topp. Och det jag har berättat om min pappa har jag aldrig berättat för någon, men det kommer inte bli någon vana heller.

Men nu vet ni iallafall lite om vad allt handlar om.




P.S.  har inte ens ett enda jävla kort helvete på min egen far på datorn. D.S.

Oj gumman hoppas att du klarar av att ta hand om alla dina känslor, och att du har någon som du kan pratat med när allt känns tungt. Och gumman du är inte den enda som inte har en pappa som är närvarande även om det kanske kan kännas så, men då har du ju en underbart go mamma som jag hoppas finns där när du behöver henne. Ibland är det skönt att bara få spy ur sig lite så känns det bättre. Vill inte skriva på fb, men jag går på diet är inne på tredje veckan nu och har tappat ca 7kg så det känns bra. Ha en bra dag och ta hand om dig kramar i massor